Allt började egentligen redan under juldagen/juldagsmorgonen med liiite blod i trosan. Va ändå lite osäker så la i ett trosskydd för att kunna avgöra på nästa toabesök om de va blod. Men de va inget vid nästa besök. Vi for in till stan och fika hos svärmora Lotta som sen blev till middag. Under fikat fick jag i vanlig ordning sammandragningar utan ondhet. Vi lämnade W hos Lotta medans hon lagade middag och vi for och handlade frukost och sånt på ica kronoparken. Började få molande ont i nedre delen av magen då vi gick, blev nästan jobbigt ont faktiskt. Stånkade och stönade och hade mig då jag gick. Inte så högt i butiken men ute på parkeringen, men tänkte att de ba va förvärkar. Under middagen hade jag fortfarande lite ont. Vi for hem efter att vi hade ätit färdigt och i bilen kom tanken "tänk om det är dags för bäbis att komma" smygandes.

 

Väl hemma började de göra lite mer ont fast på ett annat sätt. Trosskyddet jag hade haft hade jag slängt innan vi for till stan och vid detta toabesök vare lite mer rött i trosan, så då vare ju blod som hade kommit for de en tanke genom mig. Sa till Micke om mina misstankar då blod kan ju va ett tecken på att nått är på gång. Där vid 20.00 la vi oss i sängen för att se Dexter i vanlig ordning. Började få ont i intervaller nu istället för en molande värk hela tiden. Frågade Micke om jag skulle testa ta två alvedon för att se om de lindra och för att se om de va riktiga värkar eller bara förvärkar. Barnmorskan hade sagt på senaste besöket att jag skulle ta två alvedon innan jag skulle lägga mig för att kunna sova då jag knappt kunde sova pga alla förvärkar jag hade på nätterna. För äre "bara" förvärkar försvinner ju värken medans äre ett värkarbete på gång så är ju två alvedon förklent, de säger ju sig självt liksom. Micke tyckte jag skulle göra vad som kändes bäst för mig och tjurig som man är så tog man inga. Gick på toa efter två avsnitt och då vare nytt/färsk blod som hade kommit i trosan och på papperet då jag torka mig. Sa till Micke att de va blod nu så de måste ha varit de imorse också. Sen började värkarna komma smygandes på riktigt. Efter ett till avsnitt av Dexter så va värkarna 3 minuter emellan på ett ungefär. Fullt hanterbara värkar men dom kändes. Ringde in till Förlossningen vid 23.20 och hon som svara va så tråkig och prata med. Men efter att vi pratat lite så bestämde vi att vi skulle komma in på en kontroll trots att värkarna va glesa enligt hon. Eftersom de gick fort med W så ville jag/vi in för en kontroll iaf. Micke ringde hit Magnus som barnvakt då W sov.

 

Cirkus 00.15 (nu är det alltså den 26:e) ringde vi på klockan på dörren till förlossningen och en hur trevlig barnmorska som helst kom och mötte oss. Som faktiskt sen fick förlösa oss. Vi gick till ett rum och CTG kopplades upp. Och vi stirrar på skärmen och ser att värkarna kommer men inte så täta längre. Efter ett tag, kanske en kvart så kommer barnmorskan in igen och säger att bäbis verka inte må bra då hjärtljuden sjönk och va låga, så vi vandrar till ett förlossningsrum för att få bättre koll på bäbisen. Ligger nu i sängen och då kommer värkarna mer ofta och gör lite ont och bäbis mår redan bättre. Blir även kollad och är öppen 4cm och vi kommer överrens om att jag skulle duscha lite som smärtlindring och under tiden skulle hon börja duka fram lite verktyg som behövs vid en förlossningen då de verka bli bäbis denna gång! Fick saft och vatten inne på toan och tiden med värkar i duschen springer förbi. Barnmorskan kikar in lite då och då för att se hur de går för oss och de går ba fint. Börjar behöva andas igenom värkarna men dom är fortfarande hanterbara så duschar på ett tag till. 

 

Efter sammanlagt cirkus 2h dusch (kl är nu ca 02.30) kommer barnmorskan in och tyckte att de va färdig duschat och en koll skulle göras, så tog på mig den berömda vita rocken och gick till sängen. Och där fick jag introducerad hur lustgasen (hanns inte med med W utan då fick jag den bara och fick själv komma ihåg från vad man läst när och hur den skulle användas) skulle användas och de tog ett par värkar innan jag fick kläm på den. Blir kollad igen och är fortfarande 4 cm öppen. BM säger att har de inte hänt nått på ca 2h så vill dom ta hål på hinnorna för att hjälpa de hela lite på traven. Sagt och gjort gjorde hon de efter att jag hade godkänt denna manöver vid 02.45. Hon sa också att värkarna kommer nu bli tätare och intensivare då vattnet är taget. Hon vill även ha mig på knä lutandes mot en sackosäck för att hjälpa bäbisen neråt. Och andas lustgas. De va grejer de! Antingen vare inte lustgas jag fick med W eller så vare för sent gånget i själva förlossningen för att den skulle verka då, då jag va full som en kastrull nu efter varje användning :P. Hur som haver hinner BM typ precis ut genom dörren innan värkarna kommer igång på riktigt och får flashbacks från Williams förlossning om hur gräsligt jävla ont det gjorde och vill ba dö av smärta nu.

 

De börja trycka neråt och göra gräsligt ont och sen kommer dom välkända tårarna då de gör för jävla ont. Micke masserar ländryggen vilket underlättar en heldel. BM kommer in igen efter en stund och ser mig gråta och säger att nu verka de va på gång (Näähäää säger du de?! Tänker jag ilsket.) Blir kollade igen och är nu 6cm öppen. Sackosäcken togs bort och jag blir frågad om jag kan ligga på sidan, men låg inte så allt för länge då även denna gång cp-ade sig mina höfter. Blir rullad till ryggläge/gynläge igen och därefter går allt fort. Är fullt öppen och får börja krysta rätt fort efter att jag hamnade i den positionen. Dock blåste jag ut luften istället för att hålla den inne och krysta ordentligt, vilket BM och Micke påpekade fleeeera gånger. (Men hur lätt äre?!) Men till slut efter att jag fick Mickes hand att hålla i så gick de lite bättre. Och mitt i allt detta blev jag helt tokig på CTG bandet på magen så börja slita i den i ilska och dom (en till BM hade kommit in) tog lös den, men dom satte tillbaka den lika snabbt igen då dom ville se då jag hade värkar och en extra koll på bäbisen. Efter ett par minuters krystande tappade jag kraft eller nått sånt i krystningarna, kanske till och med gav upp lite smått då de gjorde så fruktansvärt ont och jag ba gjorde fel kändes det som då dom sa åt mig hur jag skulle göra. Men vid detta tillfälle hade huvet på bäbis kommit ut, och ha fått detta berättat i efterhand - att dom hade tappat kontakten med bäbisen och huvet som va ute va blått. BM säger bestämt att jag måste ta i för bäbisen måste ut NU, men de gick ju inte så bra då jag fortsatte med att släppa ut luften. Så hon fick hjälpa till genom att stoppa in båda händerna där nere och hjälpte honom ut. 

 

10 minuters krystande (en aning kortare än med Ws 40min) och med lite hjälp som sagt kom en blå och tyst kletig sak ut kl 03.52. Jag hann precis se att de va en pojke, en blå sådan och väldigt tyst trots dom magiska millisekunderna hade passerat så man hann ju fundera galna saker även nu. Får även bekräftat av Micke att de va en pojke innan navelsträngen va klippt av BM och Micke och den andra BM stack snabbt iväg med honom. Tur Micke hann säga till mig lite snabbt att dom for iväg med han, annars hade de blivit lite halvjobbigt att ligga där brebent utan att veta vad som händer. Dom kom tillbaka rätt snabbt med honom inbäddad i ett täcke då han hade kvicknat till. Fick äntligen hålla i honom och kände att nu är familjen komplett! Mamma åt två prinsar <3. Samtidigt som jag håller i han så kollar BM hur wooohoon såg ut. Och efter ett tag kom den efterlängtade mackbrickan, med julmust till och med! :D

 

Hade "tur" denna gång och slapp sys där nere då jag inte sprack nått eller blev klippt. Så jag ha varit återställd där nere på en gång typ! Ha kunnat kissa, bajsa, gå normalt och sätta mig utan hinder, vilket känns ruggit skönt!

 

Men om man knyter ihop säcken så gick även denna förlossning fort. Vi blev inskrivna kl 00.37 och han va ute 03.52. Efter att dom tog vattnet va han ute på ca 45 min. Så då de väl satte igång på riktigt gick det fort. Inte för att skryta så verka jag va gjord för att här med att föda barn, men nu dröjer de ett tag innan nästa, om de blir nån till.