27/7 - 2014
Det här med hormoner, för lite sömn och va mamma är inte alltid bra kombinationer. Jag vet att de bara är hormoner som svävar för fullt i min kropp och jävlas och kanske en gnutta sömnbrist på de också men känner mig som en urusel mamma åt min son vissa dagar. Varför kan man ju fråga sig? Ja jag vet som inte eller ja kanske för allt. Tex när han gråter för inget eller är lite grinig för en stund (även bäbisar ha ju bättre och sämre dagar/stunder) vill jag bara sätta mig ner och gråta själv nästan, och känner mig som en dålig mamma för att han är ledsen, eller äter han inte som han ska vill jag göra samma sak. Sen kommer dom klassiska hjärnspökerna och hälsar på, älskar han mig lika mkt som jag älskar han?, är jag en bra mamma?, varför gör han si och inte så osv osv. Sen grädden på moset så ha han börja bli mindre intresserad av att äta från mina boobisnsom han inte ha velat lämna på nästan 5 månader. De är väl därför spökhormonerna är och härjar. Eller iaf på dagarna ha han mindre intresse av dom. Måste va en blandning av värmen, intresse av vad vi äter och nyfiken på allt nytt, tandbissingar som är på gång, eller jag vill tro de iaf. Men då på kvällen/nattningen så ligger han mer än gärna nära och myssnuttar tills han somnar <3. Det här med att va mamma är inte en dans på rosor allt jämnt.
Eftersom att jag känner mig såhär så tog jag mig friheten och internetshoppa lite åt hela familjen, jämnlikt mkt till oss alla. Kan ju tillägga att de drabbar ingen fattig då jag ha fått högre ersättning från och med april och fick en klumpsumma iförrgår från dom månader de inte ha blivit nån skillnad på ersättningen (3 månader) så jag ha ju ändå legat på +! Och känner att ibland behövs de bara lite sånna guldkorn för att må så mkt bättre en stunf. Ibland måste man få unna sig själv lite grann. Eller?
Hääj dåå!
Kommentarer
