Jag tycker det är dags att lägga tävlingsskorna på

hyllan sen länge sen. Men jag orkar inte bry mig mer,

då jag inte springer där längre, men samtidigt gör det så

ont att inte säga nått. Tycka och tänka kan man ju alltid

gör och hoppas på de bästa någon gång framöver.

Jag önskar jag kunde göra nått.

Vår tid är oförglömlig.

Älskade Lillebror.. <3