29/4 - 2014
Jag och Wille ha varit på BVC idag, men denna gång handlade de mest om mig. Ett mammasamtal som de så fint heter. Först fick jag fylla i en blankett om hur jag ha mått sen lilleman ploppade ut. Den bedömdes efter poäng av Anna (BVC-människan) och fick 0-poäng, vilket betyder att jag inte har fått/haft tendens till att få en förlossningsdepression, som faktiskt är vanligt att kvnnor får. Så de känns ju super!
Blev inge väga eller mäta för William idag då BVC-tanten (inte för att hon är nån tant men) tycker han ha växt så bra hela tiden så varför skulle de inte va lika bra idag? :) En väldigt nöjd och belåten bäbis tycker hon att han är och jag kan inte mer än att tycka detsamma!
Sen han kom till världen tycker jag att livet ha blivit fulländat. Hur många säger inte de egentligen? :P Men de är sant! Kanske till och med blivit en aning bättre! Men samtidigt ska jag ska inte ljuga, de är ändå inte en dans på rosor att ha barn eller va gravid för den delen, som många målar upp tycker jag. Även om alla graviditer är olika till person till person, barn är självklart också olika och människor tycker olika om samma saker. Men de är fantastiskt att ha barn, de äre, även om de inte är lätt alla gånger. De är en stor omställning de äre, fast en fantastisk sådan trots allt jobbigt som kommer och går. Nu hade jag både en bra graviditet i överlag och William är en "snäll" bäbis, så äre ändå inte gröna ängar och frid och fröjd i skogen allt jämnt.
Hääj dåå!
Kommentarer
