Huvvaligen, vaknade nyss av en mardröm. Eller rättare sagt tvingade mig själv att vakna i drömmen. Ne fybubblan vad vidrig den va! Hurrvens!! Första på många år. Hade gärna fått vaknat tidigare men de gick icket. William skulle självklart va med i den så den kändes extra verklig och vidrig.. Varför skulle han behöva va med? Ne knäppa och dumma hjärna! Men efter ett hastigt uppvaknande dök jag genast ner i hans säng för att se så han va ok och konstaterat att de bara va en dröm, så blev jag mktmkt lugnare! Ne huvva vad orolig man hinner bli då ens avkomma är med i mardrömmar.