Jag orkar inte med det här längre, varför kan det inte va som de va förr? Allt va frid och fröjd och ingenting var ivägen och inget kunde förstörde allt braigt. Nu äre ständigt bajs och jag är inte säker om jag orkar mer. Men jag vill inte tänka tanken/slutföra tanken som finns grubblande i mitt huvud. Det vet jag att jag blir mindre lycklig av. Men vad kan man göra?