Huvvaligen nu äre inte länge kvar till bebis är här! 32 dagar kvar till BF, hoppas på att h*n vill komma någolunda nära BF och inte efter. Ha haft en bra graviditet ändå. Trots depression där mitt i men de är hormonernas fel, men kroppsligt ha jag mått super! egentligen bara dom senaste veckorna som ha börja kännas av i ryggen och orken. Ha jag väl lagt mig ner så kan jag fasiken inte ta mig upp utan att stöna och värk i ryggen. Det är en pina att vända sig i sängen men som sagt inte länge kvar nu! Och kan tycka att jag få "klaga" nu då jag ha mått så bra annars ;).

 

Tre jobbpass kvar utspritt på 2veckor innan jag och kulan blir hemma. Typ 2v innan bf med andra ord. Dagen efter sista passet blir det att börja packa BB-väskan, packa övernattningsväskor till W och F (om dom måste sova över hos någon så finns väskor färdiga åt dom) och ställa ut i bilen och givetvis tvätta alla små söta kläder. Jag kommer med andra ord ha vad jag gör fram tills bebis kommer (Y).

 

Hooj! 

 

 

BM besök igår igen och allt såg som bra ut. Lämnade urinprov sist (11dagar sen) som skulle på odling för att se om bakterierna som orsakade njurbäckeninflammationen hade gett med sig och det hade dom! Känns skönt. SF måttet är lite över normalkurvan, hehe. Men huden är ju som redan uttöjd och h*n ha ju lite större plats att växa på ocskå då magen invändigt också är de eller vad man ska säga :P. Spännande och se om de blir en 4kg bäbis igen eller om det blir ännu större..

 

Nemen nu äre inte länge kvar till bebis är beräknad. OMG säger jag bara. Jag är redo men skulle lätt behövt några månader till att förbereda mig mentalt med allt vad det innebär med ännu en spädis samt att vi snart kommer va 5 i familjen. Även om kroppen börja känna av att de är en liten en som är inneboende. Lite svårt att förklara vad jag menar! Fortfarande bara +10kg och ha börja falla in på att det är en pojke nr 3 som bakas. Då hjärtljuden börja ligga på 130-135. Vilket både W och F hade. Och ja vi är inte riktigt överens om pojknamn än men vi ha iaf hittat ett som vi båda gillar iaf, men vi får väl se vad de blir för nått ;D. Mellan naamn ha jag ingen som helst susning om eller ider till, men man ha ju trots allt 3 månader på sig efter att h*n är född att bestämma så.  

 

Filips rum ha börja få fart nu, eller ja de ha de ju alltid haft men de är som inte fören nu jag (som tjej) ser den största förändringen och ser att nått faktiskt händer även om det alltid ha hänt nånting. Men vilket fall så är iaf tapeter och fönster på plats så nu äre bara golv och lister kvar! Så snart ha han ett eget rum igen. Bebisens rum ha också börja få sig lite kärlek. Givetvis kommer bebben att sova inne hos oss minst 5 månader så det är ju ingen jättepanik med de rummet. Bättre att passa på att jobba lite där då man liks väntar på leveranser till Filips rum än att bara vänta liksom.

 

Hooj!

Jag är 25 och Micke ska fylla 28.

 

Tantröd hade inte dykt upp, en vecka över. Men innan den var borta så hade jag en liten känsla att nått var annorlunda. 

 

Vilken vecka var du i då? 

Vecka 4-5 nånting.

 

Blev chockad trots att jag nästan redan visste vad testet skulle visa. Men givetvis var man glad också men mest chockad då de hade gått så fort ändå. 

 

Jag väckte honom med orden "Micke, we need to talk".

 

Skulle inte påstå att de va jätteplanerat men givetvis väldigt välkommet! Men vad tror man händer om man inte skyddar sig flitigt liksom? :P 

 

Sen jag fick tillbaka min mens efter Filips graviditet så gick de ganska fort snabbt.

 

Självklart är man ju de! Trots två tidigare graviditeter så finns ju oroligheten alltid där. Men ändå var man ganska lugn också med tanke på att de är tredje barnet och de ha ju gått bra tidigare. Fick faktiskt en rejäl blödning i vecka 9 nånting och då trodde jag de va över. Men två dagar senare hade jag bokat ett förtidigt ultraljud och då fick vi se en liten kotte med ett tickande hjärta. Även om BM sa att de kan ju fortfarande hända då det är tidigt i graviditeten, men man blev lugnare då vi passerat den magiska veckan, v.12.

 

Törs man säga vem? x) Nemen de va faktiskt Ida som fick den äran!

 

Absolut! Inget nytt så att säga, men inte riktigt redo för förlossningen då tiden har gått så fort samt vet jag vad som väntas med en förlossning.

 

Ja de lite svårt att förklara men de är mysigt den mesta tiden då man känner sparkar och livet man ha skapat i magen men vissa gånger äre pest och pina.

 

Lite olika faktiskt! Biskvier va en favorit länge men sen tog Ica päroncider över och nu äre det mesta med läsk och kolsyra. 

 

Inte så mkt faktiskt! Lite halsbränna som kommit och gått, och vet inte om njurbäckeninflammation räknas med som en krämpa? 

 

Nja. Flicknamn är som klart men pojknamn är vi inte riktigt klar med då vi har lite delade osikter :P. 

 

Både ja och nej. Flicknamnen va enkla men som sagt pojknamn är vi fortfarande utan. 

 

Jag ha trott sen början att de är en flicka, men nu på senare tid ha jag börja vela. Micke är och ha alltid varit osäker. 

 

Som med W och F. Vara hemma på heltid i typ 8-9månader och sen börja jobba lite smått kvällar och helger igen. Men kommer vara hemma större delen i 1,5 år, tills de är dags för inskolning på föris. Tycker det ha funkat bra tidigare så då fortsätter vi så :). 

 

Tanken är väl som med W och F även här, jag tar största delen och Micke tar ut nån dag i veckan ibörjan. 

 

 

29maj